Kognitiv terapi

Kognitiv psykoterapi tar fasta på på individens förmåga att med egen vilja och tankekraft bryta negativa mönster och onda cirklar. Termen kognitiv är adjektivformen av latinets cognito som i sin tur kommer av cognoscere som betyder lära känna. Kognitioner d v s enskilda tankar och bilder bygger upp vår inre föreställningsvärld och avgör hur vi uppfattar verkligheten och vilka känslor vi förknippar med den.

Kognitiv psykoterapi är i första hand en korttidsbehandling 15 - 25 sessioner är en genomsnittligt behandlingstid men kan även bedrivas som en längre terapi för mer omfattande problem. Sessionerna kan vara olika långa men ofta varar det cirka en timme.

Målet med kognitiv psykoterapi är att individen under terapins gång skall bli medveten om sina dysfunktionella omedvetna scheman (d v s de tankar och känslor som styr hur vi tolkar världen) och hur dessa har uppkommit samt att mer ändamålsenliga scheman skall utvecklas.

För att kunna kartlägga klientens dysfunktionella scheman eller grundantaganden sker i terapin en så kallad materialinsamling . Denna del görs genom att patienten bland annat får berätta vad han tänker, återkalla minnen och drömmar, registrera sina tankar i vardagen, föra dagbok och spela rollspel eller fantisera.

Nästa del består av bearbetning, här hjälper inte terapeuten klienten med hur han skall handla, utan hjälper klienten istället till med att hitta lösningar genom att ställa konkreta och öppna frågor.

Kognitiva tekniker
Terapiteknikerna kan delas in i två huvudgrupper, beteendetekniker och kognitiva tekniker. Beteendeteknikerna består av modellering och att lära patienten att planera sin tid och inte skjuta upp saker genom att planera dagens innehåll med hjälp av att fylla i dagscheman.

Kognitiva tekniker används för att förhindra/ändra felaktig bearbetning av information. Ett av de vanligaste tankefelen är selektiv abstraktion d v s man väljer automatiskt ut en detalj ur en helhet och får en förvanskad bild av helheten och man tar upp känsloupplevelser som bevis för sanningen. Övergeneralisering, förstoring, förminskning och dikotomt (svart/vitt) tänkande.

Patienten skriver ner sina dysfunktionella tankar mellan sessionerna. Därefter tränas patienten i att ersätta de dysfunktionella tankarna genom att ta ställning till känsloupplevelserna och till eventuella förändringar. Klienten och terapeuten söker alternativa lösningar och ge klienten en mer realistisk syn på händelsernas orsaker.

I behandlingen ingår hemuppgifter, genom detta uppmuntra klienten att arbeta på egen hand mellan sessionerna enligt de riktlinjer man gemensamt kommit överens om.

KBT - Kognitiva beteendeterapeutiska tekniker
Kognitiv psykoterapi använder sig av s k kognitiva beteendeterapeutiska tekniker som stödjer sig på forskning och teoribildning inom inlärningspsykologi, kognitionspsykologi och socialpsykologi. Begreppet kognitiv beteendeterapi anger att tonvikten ligger på samspelet mellan individen och omgivningen här och nu.

Kognitiv beteendeterapi, KBT, är en form av psykoterapi. Behandlingsformen fokuserar på problem i beteendet och hur de kan lösas, snarare än på att hitta dess orsaker. Tidsmässigt ligger alltså fokus på här och nu, inte på det förflutna.

KBT-behandlig har visat sig framgångsrik framförallt när det gäller att behandla olika slags ångest och fobi problematik. I behandlingen måste klienten möta det som skapar rädslan. Detta sker i små steg. Resultatet blir att klienten utvecklar mer verklighetsförankrade föreställningar om både situationen och om den egna förmågan att hantera den.

Terapeuten hjälper klienten som drabbas av ångest och panikattacker att stegvis mobilisera modet att utsätta sig för "faran" och att hålla ut tills ångesten släpper. I terapeutens närvaro får klienten en ny tro på sin egen förmåga att hantera situationen som en följd minskar också rädslan.

Rädslan utvecklar ofta att man undviker situationer eller tvingas vara i dem men man utvecklar beteenden och strategier i sociala situationer som döljer rädslan och som gör att man känner sig säkrare, s k säkerhetsbeteenden. Dessa säkerhetsbeteenden är också ett slags undvikande. Exempel på säkerhetsbeteenden kan vara att lägga uppmärksamhet på nått annat, repetera meningar tyst för sig själv, klä sig på ett visst sätt för att undvika svettningar o.s.v.

I samarbetet mellan klient och terapeut kartläggs klientens säkerhetsbeteenden och hur dessa upprätthåller rädslan för sociala situationer. För att övervinna rädslan måste säkerhetsbeteenden upphöra och nya alternativa mer realistiska förhållningssätt erövras.